Stäng detta fönster

 

Berättelse om en skridskotävling


handlar om min mormors farbror Karl Erik. 

Min morfar skrev av detta tidningsurklipp 27 juli 1941. 

Ur vilken tidning vet jag inte. Fotot hade jag i ett ärvt album.

 Stockholm 26 februari 1888

Hastighetstävling å

Skridsko En Lindesbo    

Segrare

 

Knappast någon tävling i idrott här i huvudstaden har av allmänheten mottagits med större intresse än den hastighetsåkning som i dag på middagen ägde rum på Nybroviken. Aldrig har större menniskomassa här varit samlad för att åse dylik tävling än den som i dag var packad utefter stränderna och vilken lågt räknat torde uppgått till omkring 20000 menniskor. Det var först meningen att göra tävlingen mellanfolklig men hinder kom emellan.

De anmälda tävlande voro 33 alla amatörer inom Sverige och banan som löpte enkal runt utefter stränderna var 5000m vilket motsvarade 12 varv. Tre å tre startade av de tävlande samtidigt. Av de första tävlande tog Einar Wallin främsta platsen med en tid av 12 minuter 10 sek. Längre fram blev det en hård kamp mellan Arvid Nissen och S. Bode, vilka löpte banan N. på 12 minuter 14 sekunder och B. på 4/5 sekunder längre tid.

Det var egentligen när de sista tävlande löpte ut som allmänhetens intresse stegrades och tog sig luft i dånande hurrarop. Det uppstod nämligen en hård strid mellan K.E. Pettersson från Lindes socken och J. Gamitz från Örsundsbro och F. Ehlert från Stockholm. Lindesbon som åkte med de från våra insjöar bekanta långskridskorna med träöverbyggnad rentav lekte med sina duktiga medtävlare.

I vinnande fart åkte han, sedan de hållit sig bredvid varandra några varv, förbi och kom nästen ett halft varv före men saktade sedan farten så att Camitz och Ehlert togo ledningen. Vid infarten åkte Pettersson under publikens bifall åter förbi och kom in med en tid av 12 minuter 3 sekunder.

 En kvart därefter skedde sluttävling mellan dessa tre och Wallin de fyra snabbaste åkarna. Alla fyra höllo sig nära varann med Camitz i spetsen. Man höll inte längre på Lindesbon ty han som nyligen åkt troddes vara trött helst han farit i den vinande farten trodde ha överansträngt sig. Men även nu lekte han med sina medtävlare. När åtta varv gått tog P:son långa tag och vilade på ena benet och fortsatte så några varv till allmänhetens stora munterhet. Denna vila minskade inte avståndet mellan honom och de andra utan var han alltjämt nummer tre. Nu återstod endast ett varv. Ehlert som tagit ledningen skulle vinna troddes allmänt. I ett nu åkte emellertid Lindesbon utan minsta ansträngning långt förbi alla tre och inkom i mål ett fjärdedels varv tidigare. 

Men för P:son var detta icke nog, han åkte ännu ett överloppsvarv under mängdens jubel. Hans tid var 11 minuter 53 och 1/5 sekund. P:son fick mottaga en praktfull silverpokal jämte Stockholms roddförenings silvermedalj.

 

Pokalen är 40 cm hög med lock, 13 cm rätt över, inuti förgylld.

 

Herr P:son är äkta bergslagstyp med brett ansikte som lyser av vänlighet och välmåga och är bosatt i byn Uskaboda i Lindes socken.

 

Min mormors farbror 

Karl Erik Pettersson 

(1850-1908)

 

Han var, enligt sin brors sonson Hasse Pettersson, även landslagsskytt. 

(Remington: svenskt armegevär 1867-96, kaliber 12,7 mm). Han var ockå en stor jägare. 


Pokalen för skridskoåkningen

 

 

 

Skrivet av Ulla Danson, 23 mars 2002